Tog ut min gitarr och tog några bilder i olika vinklar. Det är min far Evert Ahlander som har designat den "Ahlander Classic" - en av de modeller han sålde när han drev en musikfirma i Huskvarna.
Hejsan Kicki! Har själv en Ahlander Classic i fantastiskt skick. Har köpt den av Evert Ahlander som jag förstått är din far. Fantstiskt instrument med en vacker klang.
Fråga: Har han designat gitarren själv? Jag antog att han köpt in en serie (vill minnas att det fanns fem olika modeller?) och bara satt sitt namn på dem.
En vän till mig har en Ahlander Concerto som var/är den mest exklusiva modellen i serien. Den har en fantastisk ton och är i ärlighetens namn några snäpp bättre än min Classic. Jag antar att det fanns en anledning till att den var dyrare.
Numer spelar jag alltför sällan, tyvärr, men då och då kommer min gamla Ahlander fram!
Ja, han har ritat modellerna själv. Consert var den finaste, tror jag, med jakarandaträ i sargen. Kul att du skrev den här kommentaren, roligt att höra från någon som äger en av pappas modeller. De tillverkades på en fabrik i Lugnås utanför Mariestad.
Pappa hade sin musikfirma i Huskvarna, den är nerlagd sen flera år (pappa är nu 80 år). Under de sista åren han drev firman sålde han enbart gitarrnoter. Innan han startade firman (på 60-talet) turnerade han i Sverige, han gav också gitarrlektioner. Han är självlärd från början, men han gick en sommarkurs i början av 60-talet i Italien för Andres Segovia och Alirio Diaz.
Tyvärr har far min inte behållt några gitarrer själv av sina modeller (själv spelar han på en Fleta). Jag har en Ahlander Classic. Om din vän skulle få för sig att sälja sin Conserto är jag mycket intresserad av att köpa den!
Jag har just köpt en akustisk gitarr Ahlander Student (nr 1170) och blev så glad när det fanns mer information om den bl a din blogg om din far som har designat denna gitarr förutom andra modeller. Jag undrar om du vet mer om den gitarr jag har köpt t ex vilket år den är gjord och hur många det finns av den är modellen, värde mm
Hej Pär! Roligt att du fått tag i en Ahlander Student! Den är något enklare än en Classic i den mening att det är en mindre förstärkning i sargkanten på en Student än på en Classic (och så en skillnad i mönstret vid ljudhålet). Tror inte att det är någom skillnad när det gäller klang/resonans. Jag får fråga pappa vid tillfälle. Ska då fråga honom om tillverkningsåret mm.
När det gäller värden på gitarrer är det inte samma stigande värde som det är på t ex fioler, beroende på halsens konstruktion. Den är ju längre på gitarrer och strängarna fästs på ett annat sätt än på fioler så halsen blir krokig med tiden. En gitarr får inte samma livslängd som en fiol. En gitarrs motsvarighet till fiolens Stradivarius finns alltså inte. Men är man rädd om sin gitarr håller den ändå länge. Och kvaliteten mellan olika gitarrer har givetvis betydelse, både när det gäller klang/resonans och upplevelsen och känslan av själva spelandet (tekniken).
Jag arbetar på förskolor och blir förskräckt av att se hur en del gitarrer behandlas, de slängs och dängs, har inga fodral utan läggs ofta uppe på köksskåp eller hängs upp på väggar med spikar som inte sitter fast ordentligt. Hängs de mot en yttervägg (som inte är så bra isolerad från kyla) kan gitarren bli krokig/skadas. dessutom blir den fortare ostämd.
Trä är ju ett levande material, så även gitarren, och är känslig för torr luft. Jag minns att pappa inte tyckte om de vintrar när Vättern la sig (isades igen) för då blev luften torr och träet i gitarrerna kunde spricka. Då ställde han ut luftfuktare och vattenhinkar i rummet där han hade gitarrerna. Han hade firman hemma, i samma hus som vi bodde i (i Huskvarna som ligger vid Vättern). Tar man med sig gitarren på flygresor finns det också en risk att träet spricker (men det gäller ju fler instrument).
Oj oj, det blev låmgt det här. Kul att du skrev i min blogg. Jag ska ta reda på mer om gitarren Ahlander Student. //Kicki
Hej igen Pär! Just som jag avslutat svaret till din kommentar kom jag på att det kanske är just Student som är en något mindre gitarrmodell. Är osäker på om jag blandar ihop modellen mot Ahlander Menuett. Ska kolla upp det. //Kicki
Hej Pär! Förlåt att jag dröjt med att skriva om det jag lovade, men här kommer lite mer fakta mm om Ahlandergitarrerna. Har pratat med far min om saken.
Den modell du fåt tag i är den lite mindre modellen, den är som en Classic men en aning mindre, den har alltså kortare hals och strängar. Klangen blir då också något "kortare", men är ändå av god kvalitet. Ahlander Student passar också bra för en 9-10-åring som ska börja spela.
Det här med halsens och strängarnas längd lärde pappa mig att det kallas för "monsur" (= den fria strängens längd från sadel till sadel. Sadel är där strängarna fästs, den ena på gitarrens huvud, den andra på stallet strax under ljudhålet). Normalt har en gitarr 650 mm monsur, vilket alla Ahlander-modellerna har utom Student som har 630 mm monsur, alltså 20 mm kortare än "normalt".
Ahlander-gitarrerna fanns (och finns) i 6 olika modeller med det gemensamt att de alla har gran i locken. Men träslaget i botten och i sargen skiljer dem åt. Här är modellerna i ordning av den träkvalitet som finns i botten och i sargen: - Consert: Jakaranda - Solist: Valnöt - Classic: Mahogny - Menuett: Mahogny (likadan som Classic men saknar en förstärkning i ena sargkanten) - Student: Mahogny (20 mm kortare mensur än övriga ovan) - Rondino: Mahogny (ännu mindre än Student, har 610 mm monsur)
Jag har inte exakt tillverkningsår för din gitarr, men tillverkningen skedde från mitten av 60-talet (runt 1965) och fram till en bit in på 90-talet. De tillverkades på gitarrfabriken i Lugnås utanför Mariestad. Tidigare av Hans Persson, men som efterträddes av sin son Lennart Persson. Vet inte om han har kvar den eller om fabriken är producerande idag.
Hoppas jag kunnat hjälpa dig med lite information och att du får glädje av din Ahlander Student!
Intressant läsning om gitarrerna. Jag köpte en begagnad Ahlander Student nr 3616 år 1981. Den har sedan legat i förråd fram till i år, 2009, då min son fyller två år. Då dammade jag av den och nu spelar och sjunger vi barnvisor med gitarren, till bådas förtjusning. Det var då jag blev lite nyfiken på gitarren.
Hej Kicki! Roligt att hitta dig. Jag heter Nämligen Marianne Ahlander och är född i Tidaholm men bor nu i Mariestad. och din pappa och min farfar var syskon. Du var alltså kusin med min pappa som gick bort 96. Jag hittade din blogg av en slump när jag skulle leta upp lite olika gitarrer till mitt jobb, och det hade ju skrivits en del om Ahlander gitarren här så det var väll därför sidan dök upp. Jag och Evert har skickat en del julkort till varandra genom åren men i år har jag inte fått något, jag vet ju att han är gammal och så. Men mår han bra? Du kan väll höra av dig det vore trevligt att ha lite kontakt min mejl är: marianneahlander@hotmail.com mvh marianne
Hej Kicki! Min mor som jobbade som gitarr-, fiol- och mandolinlärare på musikskolan i Västerås hade ett nära samarbete med din far Evert. Hennes elever köpte jättemånga gitarrer av din far. Själv har jag en Consert som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 15 år (idag är jag 50!). Min mor har en har en Solist eller Classic (?). Min Concert är nog den bästa gitarr jag någonsin spelat på, den är fortfarande i fint skick så när som några sprickor i locket. Dessa skador skall snart lämnas in och åtgärdas.
Vad roligt att läsa era fina kommentarer! Ber om ursäkt att jag inte läst detta tidigare, men roligt att läsa om hur pappas gitarrer kommit till användning och uppskattas. Och att hitta olika personer som pappa haft kontakt med tidigare genom åren. Pappa är snart 83 år och bor kvar i Huskvarna. Dock spelar han inte på sin gitarr längre, trots att jag och min bror tjatar på honom. //Kicki
Hej igen alla gitarrfans! Kolla gärna på de andra gitarrbilderna här i min blogg: http://kickisblogg-kicki.blogspot.com/2009/05/gitarr-som-hittat-hem.html
Hej Kicki, Och jag har en Ahlander Aristokrat (Nr 3671), som jag köpte av Evert. Den var lite begagnad när jag köpte den, så jag fick den billigare - den förste ägaren hade satt sig på den och den sprickan finns fortfarande kvar. Det kan ha varit nån gång 1972 då jag bodde i Hva och passade en fattig student. Om den gitarren berättade vad den har varit med om, då skulle din blogg inte räcka till. Som du förstår, är den en del av mitt liv. Kanske har jag inte presterat den vackraste musiken med den, men den har gett och ger mig ett rikt liv. Olof
Hej Kicki! Såg programmet i TV4 där din far medverkar. Själv köpte jag en Ahlander Maestro 1970 för, om jag minns rätt, 1200:- som var en förmögenhet då. Den fungerar alldeles utmärkt fortfarande. Din far besökte mitt föräldrahem i Åsele, två gånger på 60-talet och blev min stora förebild. Som gitarrist i IBRA-kören fick jag glädjen att spela för honom i Huskvarna pingstkyrka en gång på 1980-talet där jag också tog mod till mig och hälsade på honom. Det känndes mycket stort!
Trevligt Sture, att läsa vad du skrivit! Om din gitarr, om pappas besök i ditt föräldrahem, om din medverkan som gitarrist i medverkan i RBRA-kören i Pingstkyrkan i Huskvarna. Ber om ursäkt att jag svarar på din kommentar så här sent, men bättre sent än aldrig, heter det ju. Programmet i TV4 i somras hade jag ingen aning om att det skulle sändas. Pappa är nu 85 år och hans närminne är inte som det varit och han berättade inget om inspelningen (säkert av anledningen till att han inte kom ihåg det). Jag fick reda på det av en bekant som skrev det på Facebook och vid det tillfället befann jag och min man oss i Kalifornien. Men vi tittade på det på TV4 Play. Fantastiska tekniska möjligheter vi har nuförtiden! Hälsningar Kicki
Hejsan! För en tid sedan kom jag av en slump över en Ahlander Classic i absolut nyskick. Jag spelar stålsträngat och musik som inte lämpar sig för nylon. Så ifall det finns någon som sätter större värde på denna gitarr så vill jag anmäla dess existens. Gitarren har på sin höjd varit utanför sitt fodral några gånger sedan den var ny troligen på 70talet.
Hej Jim! Trevligt att du tittat in på min fotoblogg och hittat mina gitarrbilder. Jag förstår om du vill sälja din Ahlander Classic eftersom du hellre vill spela stålsträngat och trevligt att du vill anmäla dess existens. Eftersom jag redan har en Ahlander Classic i min ägo tackar jag dock nej, men tack för erbjudandet! Mvh//Kicki Alvekrans
Jag fick ärva en gammal Ahlander Classic (Nr 20) från min farfar för ett par år sedan och har försökt hitta mer information om gitarren, förmodar att det måste vara en av de tidigaste gitarrerna (då den har så lågt serienr). Vet inte om det var så att han köpte den direkt utav Evert eller genom någon musikaffär. Tyvärr är den inte i toppskick, vet att min farbror hade den ett tag och spelade ganska hårt med plektrum så stora repor finns i locket, men den låter inte sämre för det!
Hej, jag köpte en Ahlander Maestro i början av sjuttiotalet. Jag köpte den av Evert Ahlander. Den hade ett par år på nacken. Evert poängterade att instrumentet hade massiv riojakaranda både i sarg och botten. Jag har den kvar och den får följa mig genom livet./Lasse Hagborg
Hej jag köpte en Ahlander Maestro (No 1469) vid ett besök hemma hos Evert runt 1970. Såg att Ahlander Maestro inte finns med i listan ovan - var kvalar den in? Tror det är Jakaranda i såväl botten som sarg. Gunnar Lorentzon
Jag "ramlade" över din blogg. Bara för att.., så letade jag fram min gamla Menuett som inköptes i början av 70-talet. Så nu har den rengjorts, oljats in och fått nya strängar. Är ju som ny numera, även om strängarna sitter något högt, så spelar den ju riktigt fint. Tack för en intressant historia. Vidar
Kul att läsa det du skriver Vidar! Att strängarna sitter lite högt beror säkert på att halsen på gitarren böjt sig genom åren. Roligt att du spelar på din gitarr! Hälsningar Kicki
Hej Kicki! Jag köpte en Classic på loppis idag, fantastiskt instrument med låg och fin stränghöjd och väldigt lättspelad. Serie nr. 3377 har du någon aning om vilket år den kan vara tillverkad? Hursomhelst roligt att du ärvt endel av din fars intresse. Jag är född i Gränna så lite extra roligt att ha en gitarr från området (även som jag förstår att den är tillverkad på annan ort) Mvh. Fredrik
Hej Fredrik! Kul att du hittat en Ahlander-gitarr på loppis! Jag vet inte vilket år den är tillverkad och inte kan jag fråga pappa (Evert Ahlander) för han är dement. Pappa hade sin musikfirma i Huskvarna men gitarrerna tillverkades i Lugnås utanför Mariestad. Lycka till med gitarrspelandet och hoppas du får glädje av din Ahlander Classic! Mvh Kicki
Jag köpte billigt en riktigt trasig Menuett för några år sedan. Halslimningen hade gått upp och locket spruckit på flera ställen. Jag lagade den och den är nu underbar att spela på. Jag spelar mer på Menuetten är på min Gibson. Den designades säkerligen för helt annan typ av musik än det jag spelar (rock), men den är helt med på noterna :-) Mvh /Ola
Roligt att läsa, Ola! Önskar jag kunde berätta det för pappa Evert. Men han gick bort den 16 april i år, tidigt påskdagens morgon. Och de sista åren var han mycket dement. Lycka till med fortsatt gitarrspel! Mvh Kicki
Hejsan Kicki!
SvaraRaderaHar själv en Ahlander Classic i fantastiskt skick. Har köpt den av Evert Ahlander som jag förstått är din far. Fantstiskt instrument med en vacker klang.
Fråga: Har han designat gitarren själv? Jag antog att han köpt in en serie (vill minnas att det fanns fem olika modeller?) och bara satt sitt namn på dem.
En vän till mig har en Ahlander Concerto som var/är den mest exklusiva modellen i serien. Den har en fantastisk ton och är i ärlighetens namn några snäpp bättre än min Classic. Jag antar att det fanns en anledning till att den var dyrare.
Numer spelar jag alltför sällan, tyvärr, men då och då kommer min gamla Ahlander fram!
Ja, han har ritat modellerna själv. Consert var den finaste, tror jag, med jakarandaträ i sargen. Kul att du skrev den här kommentaren, roligt att höra från någon som äger en av pappas modeller. De tillverkades på en fabrik i Lugnås utanför Mariestad.
SvaraRaderaPappa hade sin musikfirma i Huskvarna, den är nerlagd sen flera år (pappa är nu 80 år). Under de sista åren han drev firman sålde han enbart gitarrnoter. Innan han startade firman (på 60-talet) turnerade han i Sverige, han gav också gitarrlektioner. Han är självlärd från början, men han gick en sommarkurs i början av 60-talet i Italien för Andres Segovia och Alirio Diaz.
Tyvärr har far min inte behållt några gitarrer själv av sina modeller (själv spelar han på en Fleta). Jag har en Ahlander Classic. Om din vän skulle få för sig att sälja sin Conserto är jag mycket intresserad av att köpa den!
Hej Kicki !
SvaraRaderaJag har just köpt en akustisk gitarr Ahlander Student (nr 1170) och blev så glad när det fanns mer information om den bl a din blogg om din far som har designat denna gitarr förutom andra modeller. Jag undrar om du vet mer om den gitarr jag har köpt t ex vilket år den är gjord och hur många det finns av den är modellen, värde mm
Tacksam för alla svar
Med vänliga hälsningar
Pär Hagdahl
Hej Pär!
SvaraRaderaRoligt att du fått tag i en Ahlander Student! Den är något enklare än en Classic i den mening att det är en mindre förstärkning i sargkanten på en Student än på en Classic (och så en skillnad i mönstret vid ljudhålet). Tror inte att det är någom skillnad när det gäller klang/resonans. Jag får fråga pappa vid tillfälle. Ska då fråga honom om tillverkningsåret mm.
När det gäller värden på gitarrer är det inte samma stigande värde som det är på t ex fioler, beroende på halsens konstruktion. Den är ju längre på gitarrer och strängarna fästs på ett annat sätt än på fioler så halsen blir krokig med tiden. En gitarr får inte samma livslängd som en fiol. En gitarrs motsvarighet till fiolens Stradivarius finns alltså inte. Men är man rädd om sin gitarr håller den ändå länge. Och kvaliteten mellan olika gitarrer har givetvis betydelse, både när det gäller klang/resonans och upplevelsen och känslan av själva spelandet (tekniken).
Jag arbetar på förskolor och blir förskräckt av att se hur en del gitarrer behandlas, de slängs och dängs, har inga fodral utan läggs ofta uppe på köksskåp eller hängs upp på väggar med spikar som inte sitter fast ordentligt. Hängs de mot en yttervägg (som inte är så bra isolerad från kyla) kan gitarren bli krokig/skadas. dessutom blir den fortare ostämd.
Trä är ju ett levande material, så även gitarren, och är känslig för torr luft. Jag minns att pappa inte tyckte om de vintrar när Vättern la sig (isades igen) för då blev luften torr och träet i gitarrerna kunde spricka. Då ställde han ut luftfuktare och vattenhinkar i rummet där han hade gitarrerna. Han hade firman hemma, i samma hus som vi bodde i (i Huskvarna som ligger vid Vättern). Tar man med sig gitarren på flygresor finns det också en risk att träet spricker (men det gäller ju fler instrument).
Oj oj, det blev låmgt det här. Kul att du skrev i min blogg. Jag ska ta reda på mer om gitarren Ahlander Student.
//Kicki
Hej igen Pär!
SvaraRaderaJust som jag avslutat svaret till din kommentar kom jag på att det kanske är just Student som är en något mindre gitarrmodell. Är osäker på om jag blandar ihop modellen mot Ahlander Menuett. Ska kolla upp det.
//Kicki
Hej Pär!
SvaraRaderaFörlåt att jag dröjt med att skriva om det jag lovade, men här kommer lite mer fakta mm om Ahlandergitarrerna. Har pratat med far min om saken.
Den modell du fåt tag i är den lite mindre modellen, den är som en Classic men en aning mindre, den har alltså kortare hals och strängar. Klangen blir då också något "kortare", men är ändå av god kvalitet. Ahlander Student passar också bra för en 9-10-åring som ska börja spela.
Det här med halsens och strängarnas längd lärde pappa mig att det kallas för "monsur" (= den fria strängens längd från sadel till sadel. Sadel är där strängarna fästs, den ena på gitarrens huvud, den andra på stallet strax under ljudhålet). Normalt har en gitarr 650 mm monsur, vilket alla Ahlander-modellerna har utom Student som har 630 mm monsur, alltså 20 mm kortare än "normalt".
Ahlander-gitarrerna fanns (och finns) i 6 olika modeller med det gemensamt att de alla har gran i locken. Men träslaget i botten och i sargen skiljer dem åt. Här är modellerna i ordning av den träkvalitet som finns i botten och i sargen:
- Consert: Jakaranda
- Solist: Valnöt
- Classic: Mahogny
- Menuett: Mahogny (likadan som Classic men saknar en förstärkning i ena sargkanten)
- Student: Mahogny (20 mm kortare mensur än övriga ovan)
- Rondino: Mahogny (ännu mindre än Student, har 610 mm monsur)
Jag har inte exakt tillverkningsår för din gitarr, men tillverkningen skedde från mitten av 60-talet (runt 1965) och fram till en bit in på 90-talet. De tillverkades på gitarrfabriken i Lugnås utanför Mariestad. Tidigare av Hans Persson, men som efterträddes av sin son Lennart Persson. Vet inte om han har kvar den eller om fabriken är producerande idag.
Hoppas jag kunnat hjälpa dig med lite information och att du får glädje av din Ahlander Student!
//Kicki
Hej igen!
SvaraRaderaEn rättelse kommer här. Den fria strängens längd kallas MENSUR, inte monsur som jag skrev i kommentaren ovan. Rätt ska vara rätt...
//Kicki
åhh jag saknar min gitarr när jag ser denna!
SvaraRaderaIntressant läsning om gitarrerna. Jag köpte en begagnad Ahlander Student nr 3616 år 1981. Den har sedan legat i förråd fram till i år, 2009, då min son fyller två år. Då dammade jag av den och nu spelar och sjunger vi barnvisor med gitarren, till bådas förtjusning. Det var då jag blev lite nyfiken på gitarren.
SvaraRaderaHej Kicki!
SvaraRaderaRoligt att hitta dig. Jag heter Nämligen Marianne Ahlander och är född i Tidaholm men bor nu i Mariestad. och din pappa och min farfar var syskon.
Du var alltså kusin med min pappa som gick bort 96.
Jag hittade din blogg av en slump när jag skulle leta upp lite olika gitarrer till mitt jobb, och det hade ju skrivits en del om Ahlander gitarren här så det var väll därför sidan dök upp.
Jag och Evert har skickat en del julkort till varandra genom åren men i år har jag inte fått något, jag vet ju att han är gammal och så. Men mår han bra?
Du kan väll höra av dig det vore trevligt att ha lite kontakt min mejl är: marianneahlander@hotmail.com
mvh marianne
Hej Kicki!
SvaraRaderaMin mor som jobbade som gitarr-, fiol- och mandolinlärare på musikskolan i Västerås hade ett nära samarbete med din far Evert. Hennes elever köpte jättemånga gitarrer av din far. Själv har jag en Consert som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 15 år (idag är jag 50!). Min mor har en har en Solist eller Classic (?). Min Concert är nog den bästa gitarr jag någonsin spelat på, den är fortfarande i fint skick så när som några sprickor i locket. Dessa skador skall snart lämnas in och åtgärdas.
Med vänliga hälsningar
Thord Sandström.
Vad roligt att läsa era fina kommentarer! Ber om ursäkt att jag inte läst detta tidigare, men roligt att läsa om hur pappas gitarrer kommit till användning och uppskattas. Och att hitta olika personer som pappa haft kontakt med tidigare genom åren. Pappa är snart 83 år och bor kvar i Huskvarna. Dock spelar han inte på sin gitarr längre, trots att jag och min bror tjatar på honom.
SvaraRadera//Kicki
Hej igen alla gitarrfans! Kolla gärna på de andra gitarrbilderna här i min blogg:
SvaraRaderahttp://kickisblogg-kicki.blogspot.com/2009/05/gitarr-som-hittat-hem.html
http://kickisblogg-kicki.blogspot.com/2008_10_01_archive.html
http://kickisblogg-kicki.blogspot.com/2008/10/ahlander-classic-gitarrist.html
Hej Jag har en Ahlander student nr 6472. Är du intresserad av den så maila mig på anita@trosatryckeri.se
SvaraRaderaMvh Anita
Hej Kicki,
SvaraRaderaOch jag har en Ahlander Aristokrat (Nr 3671), som jag köpte av Evert. Den var lite begagnad när jag köpte den, så jag fick den billigare - den förste ägaren hade satt sig på den och den sprickan finns fortfarande kvar. Det kan ha varit nån gång 1972 då jag bodde i Hva och passade en fattig student. Om den gitarren berättade vad den har varit med om, då skulle din blogg inte räcka till. Som du förstår, är den en del av mitt liv. Kanske har jag inte presterat den vackraste musiken med den, men den har gett och ger mig ett rikt liv.
Olof
Kul att läsa Olof! Tänk om gitarrer kunde berätta vad de varit med om, ja då skulle en blogg inte räcka till!
SvaraRaderaKicki
Hej Kicki!
SvaraRaderaSåg programmet i TV4 där din far medverkar. Själv köpte jag en Ahlander Maestro 1970 för, om jag minns rätt, 1200:- som var en förmögenhet då. Den fungerar alldeles utmärkt fortfarande.
Din far besökte mitt föräldrahem i Åsele, två gånger på 60-talet och blev min stora förebild.
Som gitarrist i IBRA-kören fick jag glädjen att spela för honom i Huskvarna pingstkyrka en gång på 1980-talet där jag också tog mod till mig och hälsade på honom.
Det känndes mycket stort!
Bästa hälsningar
Sture Eckeskog
(numera) Solna
Trevligt Sture, att läsa vad du skrivit! Om din gitarr, om pappas besök i ditt föräldrahem, om din medverkan som gitarrist i medverkan i RBRA-kören i Pingstkyrkan i Huskvarna. Ber om ursäkt att jag svarar på din kommentar så här sent, men bättre sent än aldrig, heter det ju. Programmet i TV4 i somras hade jag ingen aning om att det skulle sändas. Pappa är nu 85 år och hans närminne är inte som det varit och han berättade inget om inspelningen (säkert av anledningen till att han inte kom ihåg det). Jag fick reda på det av en bekant som skrev det på Facebook och vid det tillfället befann jag och min man oss i Kalifornien. Men vi tittade på det på TV4 Play. Fantastiska tekniska möjligheter vi har nuförtiden!
SvaraRaderaHälsningar Kicki
Hejsan!
SvaraRaderaFör en tid sedan kom jag av en slump över en Ahlander Classic i absolut nyskick.
Jag spelar stålsträngat och musik som inte lämpar sig för nylon.
Så ifall det finns någon som sätter större värde på denna gitarr så vill jag anmäla dess existens.
Gitarren har på sin höjd varit utanför sitt fodral några gånger sedan den var ny troligen på 70talet.
Mvh/ Jim
jim.herlin@hotmail.com
Hej Jim!
SvaraRaderaTrevligt att du tittat in på min fotoblogg och hittat mina gitarrbilder. Jag förstår om du vill sälja din Ahlander Classic eftersom du hellre vill spela stålsträngat och trevligt att du vill anmäla dess existens. Eftersom jag redan har en Ahlander Classic i min ägo tackar jag dock nej, men tack för erbjudandet!
Mvh//Kicki Alvekrans
Hej!
SvaraRaderaJag fick ärva en gammal Ahlander Classic (Nr 20) från min farfar för ett par år sedan och har försökt hitta mer information om gitarren, förmodar att det måste vara en av de tidigaste gitarrerna (då den har så lågt serienr). Vet inte om det var så att han köpte den direkt utav Evert eller genom någon musikaffär.
Tyvärr är den inte i toppskick, vet att min farbror hade den ett tag och spelade ganska hårt med plektrum så stora repor finns i locket, men den låter inte sämre för det!
Kul sida!
Mvh
Jakob Edestav
Hej, jag köpte en Ahlander Maestro i början av sjuttiotalet. Jag köpte den av Evert Ahlander. Den hade ett par år på nacken. Evert poängterade att instrumentet hade massiv riojakaranda både i sarg och botten. Jag har den kvar och den får följa mig genom livet./Lasse Hagborg
SvaraRaderaHej
SvaraRaderajag köpte en Ahlander Maestro (No 1469) vid ett besök hemma hos Evert runt 1970. Såg att Ahlander Maestro inte finns med i listan ovan - var kvalar den in? Tror det är Jakaranda i såväl botten som sarg.
Gunnar Lorentzon
Hej
SvaraRaderaJag "ramlade" över din blogg. Bara för att.., så letade jag fram min gamla Menuett som inköptes i början av 70-talet. Så nu har den rengjorts, oljats in och fått nya strängar. Är ju som ny numera, även om strängarna sitter något högt, så spelar den ju riktigt fint. Tack för en intressant historia.
Vidar
Kul att läsa det du skriver Vidar!
RaderaAtt strängarna sitter lite högt beror säkert på att halsen på gitarren böjt sig genom åren. Roligt att du spelar på din gitarr!
Hälsningar
Kicki
Hej Kicki!
SvaraRaderaJag köpte en Classic på loppis idag, fantastiskt instrument med låg och fin stränghöjd och väldigt lättspelad. Serie nr. 3377 har du någon aning om vilket år den kan vara tillverkad? Hursomhelst roligt att du ärvt endel av din fars intresse.
Jag är född i Gränna så lite extra roligt att ha en gitarr från området (även som jag förstår att den är tillverkad på annan ort)
Mvh. Fredrik
Hej Fredrik!
RaderaKul att du hittat en Ahlander-gitarr på loppis! Jag vet inte vilket år den är tillverkad och inte kan jag fråga pappa (Evert Ahlander) för han är dement.
Pappa hade sin musikfirma i Huskvarna men gitarrerna tillverkades i Lugnås utanför Mariestad.
Lycka till med gitarrspelandet och hoppas du får glädje av din Ahlander Classic!
Mvh Kicki
Jag köpte billigt en riktigt trasig Menuett för några år sedan. Halslimningen hade gått upp och locket spruckit på flera ställen. Jag lagade den och den är nu underbar att spela på. Jag spelar mer på Menuetten är på min Gibson. Den designades säkerligen för helt annan typ av musik än det jag spelar (rock), men den är helt med på noterna :-) Mvh /Ola
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaRoligt att läsa, Ola! Önskar jag kunde berätta det för pappa Evert. Men han gick bort den 16 april i år, tidigt påskdagens morgon. Och de sista åren var han mycket dement. Lycka till med fortsatt gitarrspel!
RaderaMvh Kicki